|
Denna
sida kommer att jag tillägna till min älskade och
mycket saknad skruttgubbe Nordweilers Herman jr
"Dex Skruttgubben Sumo eller Otto Potto" kärt
barn har många namn hans pappa var inte mindre än
Flatbakkens Herman Qvistberg och vi som fick glädjen
att tillsammans dela din stora personlighet i
13 1/2 år både charmiga och även en del hyss som du
hade för dig kommer vi att sakna men aldrig att glömma.
Se massor av bilder längre ner på denna sida.
Om
man skall försöka att förklara hur hans sätt var så
försök att föreställ er en Rottis med en Bulldogs
envishet en Terriers tjurighet men ändå lättlärd och
på detta till hälften med mänskligt tänkande?? Ja
det är en bra förklaring på hur han var .
Den
dagen han gick bort dog en stor bit av mitt hjärta. Dex
fick vara frisk förutom en del ålderskrämpor här och
där framtill den dagen han fick åldersdiabetes tyvärr
så felbedömde veterinären honom och diabetesen
upptäcktes så sent att han han att bli svagare i
muskulaturen, för enkelt förklarat så vid brist på
insulin så börjar kroppen äta på musklerna
(proteiner) och på en gammal kropp så märks det
tydligare, men dock kände jag honom så pass väl att
jag såg att han hade livskraft och kämpaglöd kvar så
en Insulinbehandling sattes in och i ca 6mån så kämpade
du mycket troget tills en dag du blev snabbt dålig och
visade tydligt med ett uttryck i dina mörka ögon och
dom sa mamma nu vill inte jag längre och jag hade lovat
honom att när den dagen kom så skulle vi åka
direkt till veterinären utan förbehåll .
Den
kvällen minns jag knappt hur vi tog oss upp till
djursjukhuset men upp kom vi ,inne i det avskilda väntrummet
så tittade du på mig med dina stora runda mörka
ögon och började slicka mina händer det gjorde du
bara när du ville vara extra kärleksfull du puttade även
på mina händer så att jag skulle klappa dig ,inne i
rummet så lyfte vi upp dig på bordet och veterinären
gav dig din trötte spruta och gick ut, jag satt med
huvudet lutat på bordet och vi kelade och pratade
fram tills du blev tung och trött och när hon kom in
igen för att ge dig din sov spruta så lyfte du på
ditt jätte tunga huvud och slickade bort mina tårar
som om du ville en sista gång säga var inte ledsen
mamma vi kommer ses igen sen slöt du dina ögon och
befriades från ditt lidande.
Så
nu står din urna tillsammans med din enda son som tyvärr
gick bort alldeles för tidigt på en plats i en
hylla speciellt för er.
Men
under dessa år som jag fick dela ditt liv så fanns det
en hel del roliga minnen med mycket skratt men även
pinsamma episoder, så vill du läsa om dom så gå in på
DEX
HISTORIER
|
